Om vitamin B12

Vitamin B12

Hoppa till: Funktioner: Kostkällor:: Behovet av intag

 
Introduktion

Vitamin B12 är en del av B-vitaminkomplexet. Det innehåller kobolt och kallas därför även kobalamin. Det syntetiseras uteslutande av bakterier och finns främst i kött, ägg och mejeriprodukter. Det har bedrivits omfattande forskning om föreslagna växtkällor för vitamin B12. Fermenterade sojaprodukter, sjögräs och alger som spirulina har alla föreslagits innehålla mycket B12. Det råder dock enighet om att det B12 som finns i vegetabiliska livsmedel sannolikt inte är tillgängligt för människor och att man därför inte bör förlita sig på dessa livsmedel som säkra källor. Många veganska livsmedel innehåller tillägg av B12. Vitamin B12 är nödvändigt för syntesen av röda blodkroppar, underhåll av nervsystemet samt tillväxt och utveckling hos barn. Brist kan orsaka anemi. Vitamin B12-neuropati, som innebär degeneration av nervfibrer och irreversibla neurologiska skador, kan också förekomma.

Funktioner

Vitamin B12:s primära funktioner är bildandet av röda blodkroppar och upprätthållandet av ett friskt nervsystem. B12 är nödvändigt för den snabba syntesen av DNA under celldelningen. Detta är särskilt viktigt i vävnader där cellerna delar sig snabbt, särskilt benmärgsvävnader som ansvarar för bildandet av röda blodkroppar. Om B12-brist uppstår störs DNA-produktionen och onormala celler som kallas megaloblaster uppstår. Detta resulterar i anemi. Symtomen är bland annat överdriven trötthet, andfåddhet, orkeslöshet, blekhet och dålig motståndskraft mot infektioner. Andra symtom kan vara en slät, öm tunga och menstruationsstörningar. Anemi kan också bero på brist på folsyra, eftersom folsyra också är nödvändig för DNA-syntesen.

B12 är också viktigt för att upprätthålla nervsystemet. Nerverna är omgivna av en isolerande fettskida som består av ett komplext protein som kallas myelin. B12 spelar en viktig roll i ämnesomsättningen av fettsyror som är nödvändiga för att upprätthålla myelinet. Långvarig B12-brist kan leda till nervdegeneration och irreversibla neurologiska skador.

När brist uppstår är det vanligare att det beror på att B12 inte absorberas effektivt från tarmen än att det är en brist i kosten. Absorption av B12 kräver att cellerna i magsäcken utsöndrar ett glykoprotein, en så kallad intrinsisk faktor, från cellerna i magsäcken. Komplexet B12-intrinsisk faktor absorberas sedan i ileum (en del av tunntarmen) i närvaro av kalcium. Vissa personer kan inte producera intrinsisk faktor och den perniciösa anemi som följer behandlas med injektioner av B12.

Vitamin B12 kan lagras i små mängder i kroppen. Det totala lagret i kroppen är 2-5 mg hos vuxna. Omkring 80 % av detta lagras i levern.

B12-vitamin utsöndras i gallan och absorberas effektivt. Detta kallas enterohepatisk cirkulation. Mängden B12 som utsöndras i gallan kan variera från 1 till 10ug (mikrogram) per dag. Personer som har en kost med låg B12-halt, inklusive veganer och vissa vegetarianer, kan få mer B12 från reabsorption än från kostkällor. Reabsorption är anledningen till att det kan ta över 20 år innan en bristsjukdom utvecklas hos personer som övergår till kost som saknar B12. Om B12-brist däremot beror på bristande absorption kan det bara ta tre år innan en bristsjukdom uppstår.

Kostkällor

De enda tillförlitliga oförstärkta källorna till vitamin B12 är kött, mejeriprodukter och ägg. Det har bedrivits omfattande forskning om möjliga vegetabiliska källor till B12 i livsmedel. Fermenterade sojaprodukter, sjögräs och alger har alla föreslagits som möjliga källor till B12. Analyser av fermenterade sojaprodukter, inklusive tempeh, miso, shoyu och tamari, visade dock inte på något signifikant B12-värde.

Spirulina, en alg som finns som kosttillskott i tablettform, och nori, en tång, har båda visat sig innehålla betydande mängder B12 efter analys. Man tror dock att detta beror på förekomsten av föreningar som strukturellt liknar B12, så kallade B12-analoger. Dessa kan inte användas för att tillgodose kostbehovet. Analysmetoder som används för att upptäcka B12 kan inte skilja mellan B12 och dess analoger. Analyser av möjliga B12-källor kan ge falskt positiva resultat på grund av förekomsten av dessa analoger.

Forskare har föreslagit att förmodade B12-tillskott som spirulina faktiskt kan öka risken för B12-bristsjukdomar, eftersom B12-analogerna kan konkurrera med B12 och hämma ämnesomsättningen.

Den nuvarande konsensus om näringslära är att inga vegetabiliska livsmedel kan vara en säker källa till B12-vitamin.

Bakterier som finns i tjocktarmen kan syntetisera B12. Tidigare har man trott att det B12 som produceras av dessa bakterier i tjocktarmen skulle kunna absorberas och utnyttjas av människor. Bakterierna producerar dock B12 för långt ner i tarmen för att absorption ska kunna ske, och B12 absorberas inte genom tjocktarmens slemhinna.

Avföring från människor kan innehålla mycket B12. En studie har visat att en grupp iranska veganer fick tillräckligt med B12 från otvättade grönsaker som gödslats med mänsklig gödsel. Fekal kontaminering av grönsaker och andra vegetabiliska livsmedel kan ge ett betydande bidrag till kostbehovet, särskilt i områden där hygiennormerna kan vara låga. Detta kan vara orsaken till bristen på aneamier på grund av B12-brist i vegansamhällen i utvecklingsländer.

Goda källor till vitamin B12 för vegetarianer är mejeriprodukter och ägg från frigående uppfödning. En halv liter mjölk (hel- eller halvmjölk) innehåller 1,2 µg. En skiva vegetarisk cheddarost (40 g) innehåller 0,5 µg. Ett kokt ägg innehåller 0,7 µg. Fermentering vid tillverkning av yoghurt förstör en stor del av B12-halten. Kokning av mjölk kan också förstöra en stor del av B12.

Veganer rekommenderas att se till att deras kost innehåller livsmedel som är berikade med vitamin B12. Det finns en rad olika livsmedel som är berikade med B12. Dessa inkluderar jästextrakt, Vecon grönsaksbuljong, veggieburgerblandningar, texturerat vegetabiliskt protein, sojamjölk, vegetabiliska margariner och solrosmargariner samt frukostflingor.

Obligatoriska intag

De gamla rekommenderade dagliga mängderna (RDA) har nu ersatts av termen referensnäringsintag (RNI). RNI är den mängd näringsämnen som räcker till för minst 97 % av befolkningen.

 

Referensnäringsintag för vitamin B12, µg/dag (1000 µg = 1 mg).

 

Ålder RNI
0 till 6 månader 0,3 µg
7 till 12 månader 0,4 µg
1 till 3 år 0,5 µg
4 till 6 år 0,8 µg
7 till 10 år 1,0 µg
11 till 14 år 1,2 µg
15 + år 1,5 µg
Kvinnor som ammar 2,0 µg

Gravida kvinnor anses inte behöva extra B12, även om man vet lite om detta. Laktande kvinnor behöver extra B12 för att säkerställa att bröstmjölken innehåller tillräckligt med B12.

B12 har mycket låg toxicitet och höga intag anses inte vara farliga.